Skriv ut

Sigurd Seger var 16 år när han fick jobb hos Tor Engberg. När Engberg fått i uppdrag att gräva upp gravarna på den sovjetiska begravningsplatsen i Kolsarby var det Sigurd som skötte grävmaskinen.

– Det var åtta män från en begravningsbyrå som bröt upp själva kistorna. Då fick ingen annan göra något. En ryss skrev upp vartenda namn som det fanns uppgifter om. Kyrkvaktmästaren var också där men vad han hette minns jag inte.

Gravarna var nästan två meter djupa och låg i lerjord, så det var ett hårt jobb att gräva upp gravarna. En grav var murad och man visste inte hur man skulle ta i den. Gravarna skulle grävas upp för att sedan grävas ned igen, enligt ny ordning. Alla gravarna från Porkalaområdet flyttades till denna plats.

– Gräv på bara, inte får du annat än filttossor i skopan, skojade någon. Det skojades också om att kvinnorna hade röda band.

Sigurd minns ännu hur det kändes att sitta i maskinen.

– En av de där som grävdes upp såg jag. Jag satt i maskinen och tittade med ett öga. Jag fick hemska mardrömmar efteråt och ville aldrig mera se på när kistan kom upp.