Koivisto2008B 3

På bilden var Mauno och Tellervo Koivisto på besök i Degerby 2008 och gick från kyrkan tillsammans med Dita och Karl-Göran Karlsson till Igormuseet.

Texten nedan är från byarådets berättarkväll 24.10.2017

När president Maunu Koivisto övertagit Hemmings i Täkter visade han sig vara en idog stenplockare.

-    Han hade en liten traktor med släpvagn som han körde med. Mauno lagade verktyg åt sig för att underlätta sitt arbete. Tex. gjorde han av kamstål liknande en stocksax som han lyfte större stenar med från åkrarna, minns Karl-Göran Karlsson som arrenderade åkrarna.

 

Det var till stor hjälp att bli av med stenen från åkrarna och stenarna kom till god nytta för Koivisto själv som byggde ett helt nät av småvägar i skogen.

-         -   Det är nog så roligt arbete det här, tyckte Koivisto.

-          -  Men det tyckte inte jag, vi hade minsann fått plocka sten från ryssvägarna i Degerby så det räckte, säger Dita Karlsson.

Degerby byaråds minneskväll med Mauno Koivisto som tema hade två berättare med minnen hur många som helst av de år presidenten vistades på Hemmings och gjorde bra mycket mer än plockade sten. Sågade ved framförallt, så att det räckte långt över husbehovet.

Dita Karlsson var ursprungligen hemma från Hemmings och när hennes mamma på 1970-talet bestämde sig för att sälja sin del av gården dök det upp en köpare som tröttnat på sin strandtomt i Kyrkslätt. Vid den tiden var han ännu anställd på Finlands Bank, men blev med tiden först statsminister och sedan president, med en tilltagande svans av säkerhetsvakter.

-          -  Det var skog han ville ha, säger Dita.

Mauno Koivisto talade alltid svenska med Karlssons och det ville fru Tellervo också göra. I synnerhet när Dita hade ärende ensam med traktorn till Hemmings. Då passade Tellervo Koivisto ofta på att diskutera med henne.

-          -  Det gick det hur bra som helst med svenskan, säger Dita som bara har trevliga minnen av de pratstunderna.

Karl-Göran och Dita är födda med tre dagars mellanrum den 6 och 9 oktober. De firade sin dubbla 60-årsdag för femton år sedan med stor fest på Furuborg, det blev sent och följaktligen en mula sömnigt på Grefvas följande morgon. Men inte länge.

-          -  Telefonen ringde vid 9-tiden och det var Koivisto som sa att vi tänkte komma förbi om en stund, det blev liv i stugan..., minns Karl-Göran och erkänner att han inte genast kände igen Kovistos röst i telefonen:

-          -  Vi hade ju inte tidigare pratat i telefon.

På Furuborg fanns en överbliven tårta som hämtades i stor hast och när Koivistos anlände var kaffebordet i perfekt skick.

Berättarkvällen rymde också minnen familjen Karlsson spontana besök på Gullranda, från Ingås 650-årsjubileum 1986 och från Ingåbornas besök på Talludden 1994.

-          -  Till självständighetsfesten blev vi bjudna 1982 när Koivisto första gången var värd för den festen, det var många som blev bjudna då och det sades att det var nog fler kostymer med än på Kekkonens tid, säger Karl-Göran.

Mauno Koivistos begravning blev ett vackert minne för Karlsson som var mycket rörda över att de också bjöds in till minnesstunden, som var avsedd för en trängre krets.

-         -  Det kändes fint, säger Karl-Göran.